Låt mig berätta om mitt livs värsta hemmabioupplevelse. Den inträffade i torsdags kväll, men påminde om när jag i seklets begynnelse just hade köpt min första LCD-projektor – då varken jag eller tekniken hunnit bli mer avancerad än att filmkvällarna i vardagsrummet mest påminde om overhead-sittningar i rullgardinmörkade klassrum från 1980-talet.

Hemmabiorummet låg, som så ofta, i en lite för trång källare.

Ljudet kom ur en burkig hemmastereo: talet lät trattigt och musiken lät som om… ja, hur tusan ska jag beskriva det? När man inte hör vare sig toner, ackord eller klanger utan bara ett slags slafsande mot trumhinnorna? En svällande padda som rullar sin mage från öra till öra?

Vi satt med huvudena en meter ifrån en skrotfärdig projektor, vars oljud dödade alla tystare scener. Bildmässigt blev allt svart ljusgrått, och både ljus och färg var av så låg kvalitet att vi undrade om vi blivit pålurade en kinesisk camcorder-pirat-dvd.

Trots allt detta drogs vi in i filmens skavande atmosfär. Särskilt en liten konstnärlig detalj fick oss att cineast-nicka i samförstånd. I filmens ljudspår hade man, med oregelbundna mellanrum, lagt in dova, lika oregelbundna, hjärtslag. Filmen kretsade kring döden, i synnerhet en syskonskara vars äldsta bror hade dött som litet barn för många år sedan. Och jag gissade att det på något vis var hans skugglika avtryck i nutiden som skulle göra sig påmint via de symboliska hjärtslagen.

Efter filmens slut frågade jag om min frus teori kring denna ljudeffekt. Hennes svar var trött och sarkastiskt.

”Du menar toalettdörrarna? Jag trodde också det var en ljudeffekt först. Men sen när jag hörde alla röster och steg ovanför taket fattade jag att de där andra ljuden kom från toaletterna. Man får väl vara tacksam för att det bara var dörrarna som lät därifrån…”

Denna hiskliga hemmabioupplevelse skedde alltså på en Stockholmsbiograf i förra veckan. Och inte vilken biograf som helst, utan Victoria – som Svenska Bio, sedan de köpt den ur Astorias konkursbo, hävdat skulle vara en hemvist för kvalitetsfilm. Men man vill tydligen inte satsa mer på en kritikerhyllad fransk film som ”En julberättelse” än att servera den som grismat, med sämre bild och ljud än Svensson har hemma i gillestugan.

Riktigt komiskt blev det när de körde den där SF-”jingeln” som ska förevisa surroundkraften i ljudsystemet – och det lät precis lika illa som reklammusiken innan: ganska exakt som om ett par trasiga bergsprängare stod placerade bakom nån biofåtölj.

Dessutom förde alltså projektorn ett kraftfullt hörbart oväsen alldeles ovanför våra huvuden. Fönstret intill projektorrummet stod på vid gavel! Jag knackade och ropade precis när filmen började, men det fanns ingen där.

Placeringen av denna helvetessalong var bisarr i sig. Först hittade vi den inte ens, ”Victoria 5”, trots att vi gick hela byggnaden runt i två varv. De andra fyra salongerna var tydligt utmarkerade, men inte 5:an. Till sist frågade vi, och fick veta att den låg en trappa ner. ”Men vi är redan en trappa ner?” sa vi, och fick den trånga toalettrappan utpekad för oss. Där nere såg vi först bara herr- och damtoaletterna, innan vi fattade att det faktiskt gick att klämma sig in genom den mörka glipan mellan dem. Det kändes som att ha hamnat på den där halva våningen i ”I huvudet på John Malkovich”, i bio-Stockholms absoluta twilight zone.

Väl inne var det emellertid slut på hemlighetsmakeriet. Ljudisoleringen i taket var så dålig att filmens ljud frekvent blandades med skratt, spring och slammer från espressofiket uppe i lobbyn. Och addera de tunga toadörrarna från sidorna, så har vi faktiskt något som börjar likna äkta surround!

Efter att ha betalat 180 kronor till Svenska Bio för obefintlig biokänsla och en förstörd filmupplevelse kan jag bara tänka ut en enda avbön som skulle tillfredsställa min hämndlystnad: att Svenska Bio lovar försöka hålla sitt nästa styrelsemöte på kvällstid – på Victoria 5.

Artiklar, krönikor, debattartiklar och andra texter på Filmnyheterna uttrycker inte nödvändigtvis Svenska Filminstitutets åsikter eller policy.

Tillbaka till sidtopp
Tillbaka till startsidan