Krönikör
Kjell Häglund
Filmkritiker och skribent
Redaktionschef på Residence
Krönikör i bland annat Magazine Café, Journalisten och Dagens Media
TV-skribent i Dagens Nyheter och Axess.
I verkligheten, utanför Zennströms galax, förhåller det sig precis tvärtom. Det som lockar miljontals människor att via fildelning följa globala favoritserier som “Lost” och “Prison Break” är den överlägsna tekniska kvaliteten. De flesta TV-serier kan numera laddas ner i ren HD-upplösning och med sexkanaligt surroundljud, och den piratkopierade 720p-kvaliteten är jämbördig med en vanlig HDTV-utsändning.
Men det är inte TV-branschen som förlorar på hd-fildelningen – svenska TV-bolag uttalar sig ju förvånansvärt odelat positivt om fildelningens pr-effekter (senast i en kartläggande enkät i Computer Sweden den 8 februari).
Nej, det är filmindustrin som drabbas negativt av det illegala HD-kopierandet.
Utbudet av högupplöst film är så pass stort i USA att en svensk fildelande filmpublik i dag kan ladda ner rippade blu-ray-filmer, som trots att de komprimerats i mkv-container-format till dryga fyra gigabyte ändå håller klart högre kvalitet än motsvarande hyr- eller köp-utgåvor på svensk DVD (inte minst därför att upplösningen ligger på 1280 x 720 pixlar jämfört med DVD:ns 720 x 576).
Så frågan en fildelare ställer sig är inte “varför köpa en DVD när jag kan ladda ner den gratis med likvärdig kvalitet”, utan “varför köpa en film när jag kan ladda ner den med bättre kvalitet”.
Och på denna punkt är slaget redan förlorat för filmbolagen. DVD:n håller på att bli en sekunda produkt inte bara i relation till blu-ray utan i relation till det illegala nätutbudet.
Men Toshibas och Microsofts oväntat snabba HD DVD-nederlag i formatstriden är inte bara till glädje för konsumenterna, som nu slipper välja mellan två konkurerrande och framtidsosäkrade HD-skivformat. Blu-ray-lägrets seger är framför allt filmbranschens chans att med rena content-medel ta upp kampen med den illegala fildelningen.
För fildelningsutbudet av högupplöst film är bara tekniskt överlägset när det jämförs med DVD-filmer – jämfört med blu-ray-skivor är förhållandet det omvända.
I klartext: ställd inför valet mellan att köpa en ny film på DVD och att ladda ner den illegalt med 720p-upplösning, skulle jag föredra det senare – för filmupplevelsens skull. Till och med bitraten, runt 5-6 Mbit/s, är ju likvärdig! Men i egenskap av hopplöst förlorad blu-ray-nörd fnyser jag åt den nedkomprimerade mkv-filen – och dreglar över den officiella blu-ray-utgåvan, med 1080p-upplösning, exakt återgivet biografljud, mångdubbel bitrate och regissörskommentarer från popup-menyer.
Här kan vi verkligen, för att återknyta till Niklas Zennströms förvirrade resonemang, snacka om “bättre bildkvalitet och användarupplevelse”.
Och ur filmindustrins perspektiv har man faktiskt fått ett vidöppet window of opportunity. Just nu och inom överskådlig framtid sitter nämligen filmpiraterna nedklädda i en sorts urvuxen DVD-kostym – de konverterar ner 1080p till 720p, ger upp HD-ljudet, komprimerar blu-ray-filmerna till “fysiskt” DVD5-format och kompenserar genom att maximera färgomfånget. Faktiskt skulle man kunna säga att HD-piratkopieringen befinner sig där DVD-fildelningen befann sig för fem år sedan – och filmindustrin har, med andra ord, fått en unik andra chans. En blu-ray-boom innebär en möjlighet att i viss mån vrida tiden tillbaka, göra om, göra rätt.
I motsats till illegala DVD-rippar, som konkurrerar med DVD-utgåvor, konkurrerar ännu inte inte piratrippad x264 med blu-ray-skivor. Med tanke på att DVD trots allt – på kortare sikt; låt säga de närmaste två åren – är en stabil marknad för filmbolagen blir blu-ray ett slags “bonusmarknad” relativt immun mot fildelningsförluster. Det är detta tidsfönster jag talar om. Filmbolagen borde därmed, i stället för att plöja ner miljarder i politisk och juridisk lobbying för att möjliggöra en intensifierad hetsjakt på sjukpensionärer och internetleverantörer, satsa allt på att snabbt komma upp i frekvens när det gäller blu-ray-produktionen. Därigenom kan man till viss del faktiskt också konsolidiera DVD-marknaden, eftersom blu-ray-spelarna inte bara är bakåtkompatibla utan erbjuder attraktiv uppkonvertering av standard-DVD till 1080p.
När nu spelarna redan börjar gå ner rejält i pris, samtidigt som en ny generation platt-TV-köpare vill få valuta för sina full-HD-skärmar – då ligger marknaden verkligen vidöppen för blu-ray.
Men vad händer på lite längre sikt, när de fysiska plastförpackningarna slås ut av online-film och HD-streaming? Även ur den aspekten är blu-ray en nyckelinvestering. Vad filmindustrin behöver är en helhjärtad satsning på positiva värden, på konsumentvänlighet i stället för konsumentfientlighet – då kommer man också att kunna hantera teknikutvecklingen med en pånyttfödd marknadsmässigt kreativitet.
Artiklar, krönikor, debattartiklar och andra texter på Filmnyheterna uttrycker inte nödvändigtvis Svenska Filminstitutets åsikter eller policy.
Tillbaka till sidtopp.
Tillbaka till startsidan.
2008-02-27 Kjell Häglund