Det är snart ett år sedan (1 april 2009) Ipredlagen till slut infördes, många år senare än den borde ha införts om Sverige följt EU-direktivet i fråga från 2004.

Men inte desto mindre har vi sett en tydlig ökning av DVD-försäljningen efter Ipredlagens införande, där i synnerhet hyrfilmen fått en renässans. Omsättningen hos de legala tjänsterna som tillhandahåller nedladdning och/eller streaming av film har ökat med många hundra procent, förvisso från en mycket låg nivå - tyvärr är de långt ifrån lönsamma.

Ipredlagen blev ett tydligt kvitto på att det gick att få enskilda individer att tänka om genom att det fanns en uppenbar risk att bli drabbad av sanktioner, även om det är allt för få som ändrat inställning till att sluta fildela illegalt. Och självklart är det tråkigt att det ska krävas sanktioner för att vi människor ska bli mindre giriga. Men det ligger tydligen i människans natur att hela tiden försöka sko sig på andras bekostnad och det är orsaken till den rådande recessionen ett bevis på.

Det är lätt för mig att anklaga våra politiker, det gör jag sannerligen, för att de inte agerade i fildelningsfrågan när de borde. Nu sitter på sina feta arslen och gör ingenting i tron att de gjort något stort som lyckades kompromissa ihop Ipredlagen.

De vet att Ipredlagen bara är en liten del i en helhet som måste till om den illegala fildelningen ska kunna minska till en acceptabel nivå. Men de finns få, om några, politiker som idag offentligt vågar stå upp för Bernkonventionen som funnits sedan slutet av 1890-talet - som hade sin bakgrund i en massiv piratutgivning av böcker under andra hälften av 1800-talet. Denna konvention har i princip vartenda land skrivit på och det är självklart politikernas skyldighet att se till att den efterföljs. Något annat kan de inte göra, men hur fort de ska agera finns det ingen regel för? Just i detta nu skadas alla Sveriges upphovsrättsinnehavare tack vare politikernas oförmåga att agera.

Det finns idag många bolag vars verksamhet baseras på att sälja upphovsrättsligt material och dela med sig av dessa intäkter till upphovsrättsinnehavarna. Dock finns en grupp av bolag som tycker det är synnerligen praktiskt att både ha kakan och äta den: internetoperatörerna. De utnyttjar till max politikernas oförmåga att agera för att helt enkelt tjäna pengar på folks vilja att begå brott. Mellan sextio till åttio procent av all trafik på internet utgörs av illegal fildelning. Och detta vet såklart internetoperatörerna och för att behålla sina kunder och kanske öka antalet abonnenter erbjuder man snabb uppkoppling mot internet som de flesta individer inte behöver.

Sedan internet blev den kommunikationsplattform den idag är har dessa interoperatörer ställt sig mer än kallsinniga till att hjälpa till att stävja den illegala fildelningen, och den operatör som varit och är mest ovillig är Teliasonera.

Teliasonera och några små internetoperatörer har sedan Ipredlagen infördes inte lämnat ut brukaren till de ip-nummer (motsvarande telefonnummer) som man vet aktivt sysslar med illegal fildelningen vid en given tidpunkt. De gör allt för att undvika sitt ansvar, och enligt de själva är det för att de skyddar den enskildes integritet, men det är en floskel som de gömmer sig bakom. Att sedan ägaren till ip-numret begått ett upphovsrättsbrott enligt beslut av svensk domstol bryr sig inte Teliasonera om. De anser sig tydligen stå över lagen och de överklagar ”per se” alla domstolsförelägganden utan urskiljning.

Teliasonera har till och med gått så långt i sin ”frihetssträvan” att de raderar information om vem som har vilket ip-nummer som gör det möjligt att beivra brott på internet, vilket innebär att polisen har svårigheter med att utreda barnpornografibrott, ekonomisk brottslighet, hot etc. som faktiskt sker, vare sig Teliasonera vill eller inte, i deras nät. Teliasonera har plötsligt blivit de kriminellas bästa vän! Kanske tecknar en massa nya kunder bredbandsabonnemang hos Teliasonera tack vare deras agerande och då får jag hoppas att Teliasoneras aktieägare är stolta över deras affärsetik. Att man så framgångsrikt genererar stora intäkter på att kriminella nyttjar den infrastruktur som man byggt med de svenska skattebetalarnas pengar är absurt och den svenska staten fortfarande äger 37,5 procent av Teliasonera!

Och inte nog med att Teliasonera har kvar kakan, de äter den också. Teliasonera har idag den mest framgångsrika betaltjänsten för film via internet. Detta genom en väldigt aggressiv och framgångsrik kampanj där den som tecknade ett internetabonnemang fick tillgång till digital-TV gratis, under en viss tid, och därmed tillgång till en betaltjänst för film.

Och som vanligt råder realpolitik: den starke dikterar villkoren och märkligt nog ställer en massa filmdistributörer film till Teliasonera förfogande trots att samma film fildelas illegalt i Teliasonera nät, där Teliasonera gör noll och ingenting för att stoppa denna verksamhet. Och filmdistributörer tittar snällt på trots att man har en domstols beslut att Teliasonera ska lämna ut användaren av ip-numret till den som fildelat filmen illegalt.

Ja, filmdistributörer agerar verkligen med kluven tunga och den stora vinnaren är, ja just det, Teliasonera – de får ju både ha kakan och äta den.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ipred-lagen


Artiklar, krönikor, debattartiklar och andra texter på Filmnyheterna uttrycker inte nödvändigtvis Svenska Filminstitutets åsikter eller policy.

Tillbaka till sidtopp
Tillbaka till startsidan