Jag hör till dem som under de senaste åren muttrat om märkbart minskande intäkter i form av upphovsrättsersättning. Som utan att egentligen ta ställning sett snett på fildelningens framfart, och berömt kollegor för deras engagemang emot piratkopieringen och dess konsekvenser; inte för de stora bolagen, utan för den enskilde artisten, filmskaparen eller konstnären. Jag brukar skämtsamt kommentera bekantas illegala nedladdningar med ett ”det är mina pensionspengar det där”, vilket naturligtvis är fullständigt överdrivet, men trots allt innehåller ett korn av verklighet. Jag har egentligen, mot bättre vetande, argumenterat för konstnärens upphovsrätt framför individens informationsfrihet. Jag hör också till dem som missat hela poängen.

I mitt yrke som skådespelare möts jag ofta av en medial oförståelse för min privata kamp för just privatliv. Jag vägrar konsekvent uppge personlig information, eftersom jag trots min yrkesmässiga offentlighet i grund och botten hävdar min rätt till privat sfär, min rätt till existens utan övervakning. För en integritetsvärnande konstnär har FRA-debatten, i kölvattnet av TPB-rättegången, varit ett uppvaknande. 

Jag har parallellt med rättegången suttit i ett otal intervjuer och diskuterat just integritet i dagens medieklimat, där vi både som yrkesmässigt offentliga och icke-offentliga personer närmast förväntas leva efter offentlighetsprincipen. En minidebatt om hur vi i realitysåpornas och bloggarnas kölvatten har förvandlat privatliv och integritet till motsatsen; ju mer privat desto mer offentligt intressant, och ju mer integritetsvärnande, desto större anledning att misstänkliggöras. Och om vad som händer med en individ vars självbild, världsbild och integritet ständigt blir kränkt, inskränkt och offentliggjord och framförallt - övervakad.

"Kära kund, vi har nu löst problemet, du är välkommen att kontakta oss igen om nya problem uppstår", var svaret jag fick, via sms, från min internetleverantör, efter att djungeltrumman.se, sajten där jag bloggat en tid, varit blockerad i ett par veckor. Ingen närmare förklaring. Och jag slogs plötsligt av situationens möjliga allvar, och koppling till min egen motsägelsefulla integritetskamp. Trots IT-geniernas tekniska förklaringar till varför detta skedde, såg jag piraternas principiella kamp i vitögat, och allvaret i att vi som demokratiska medborgare riskerar att nekas vår kanske viktigaste demokratiska förutsättning; yttrande- och åsiktsfrihet. För så mycket lät de mig förstå, teknikerna, att blockeringen visserligen kanske skett av misstag, men att misstaget fallit under någon slags ”filtrering”, vilket i sig faktiskt är lagenligt i Danmark där jag bor ( Ja, och det behöver väl knappast nämnas att TPB förbjudits och blockerats, eller ”filtrerats” bort här i landet…).

Enligt FRA:s hemsida är myndighetens främsta uppgift att ”bidra till alla svenskars trygghet, i Sverige och i utlandet”, och jag måste skratta åt det absurda i övervakningens och informationskontrollens kölvatten. Skulle djungeltrumman.se då gå som någon slags säkerhetsrisk av den danska FRA-motsvarigheten?
Vidare skriver FRA: ”Det handlar bland annat om möjligheten att förhindra utveckling och spridning av massförstörelsevapen och förmågan att hantera IT-relaterade hot mot kritisk infrastruktur.” Eventuella säkerhetsrisker ska bedömas av en specialdomstol, som enbart ska ha EN ordinarie domare.

Och skrattet fastnar i halsen; massförstörelsesvapen??? Klingar inte det härligt förlegad Bush-administration? Och anar vi inte, med Alex Gibneys dokumentär ”Taxi to the dark side” i färskt minne, de fasansfulla konsekvenser denna övervakningsinformation kan leda till?

Min gode vän till exempel, den franske regissören med klassisk jättekran, som satte sig på flyget för att visa sin film på en festival i USA. Han gillar att gå i dishdasha och fez (klassisk arabisk klädsel för män), och blev p.g.a. detta stoppad vid ankomsten och satt i handfängsel, arrest över natten, och iförd handklovar ledd längs flygplansgångens stirrande blickar till sin sittplats längst bak på nästa plan tillbaka till Europa. Detta trots papper från filmfestivalen, giltigt besöksvisum och pass. Råkade han också felaktigt bedömas som en ”säkerhetsrisk”?

Men vänta, vilken typ av säkerhetsrisk skulle djungeltrumman.se räknas som? (Nej just det ja, det var ju inte meningen att den skulle blockeras, den bara ”råkade” åka med i filtret…?)

Och integritet fick plötsligt en större betydelse i mitt liv. TPB-debatten handlar inte om mitt eventuella inkomstbortfall som konstnär, den eventuella inskränkningen av min konstnärliga upphovsrätt och identitet/integritet; det handlar heller inte om vår personliga integritet; det ordets innebörd har blivit relativt och färgas dessutom av FRA-debatten till att likna något man kanske rentav ska förtjäna genom moraliskt oklanderligt leverne.

Självklart måste en modell finnas, för att minska bortfall av inkomst för de nu levande upphovsrättsinnehavare vars möjlighet att leva på sin konst undergrävs i och med fildelningen, men dessa saker går att reglera! Upphovsrätt är ju till och med enligt vissa ett förlegat begrepp! Nej, detta handlar till syvende och sist om min, din och vår framtida möjlighet att överhuvudtaget i laglig mening kunna utöva, sprida och ta del av vår egen och andras åsikt. Det handlar om censurering av information, och det handlar i förlängningen om användandet av denna information.

För att självironiskt nog citera piratpartisten Christian Engström: ”Frågan är betydligt större än så. Det handlar också om villkoren för det öppna demokratiska samtalet i det framväxande informationssamhället. Och det berör oss alla.”

Med mitt trådlösa nätverk som vapen väntar jag med spänning på vad som härnäst blockeras skall, och skrattar gott åt den absurda tanken att jag själv en dag kanske måste öppna dörren för husrannsakan, eftersom grannen lånat och råkat tappa mitt samlade CV; cirka trettio dvd-filmer som han därför laddat ned för att det trots allt kan vara kul att ha för mina barnbarn…

Eller vänta; kanske jag själv räknas som en del av ”intresseorganisationerna som ska ges rätt att beställa husrannsakan”, typ filmindustrin, och bedriva spionage på - tja, mig själv? Snurrigt eller hur?

Läs och se:
Den nya Välfärdens integritetsombudsman Pär Ströms rapport om filtrering, dnv.se eller youtube.com

Artiklar, krönikor, debattartiklar och andra texter på Filmnyheterna uttrycker inte nödvändigtvis Svenska Filminstitutets åsikter eller policy.

Tillbaka till sidtopp
Tillbaka till startsidan