Trodde inte mina ögon när jag slog upp min morgontidning i söndags och såg att Sveriges samlade stallmästare lite senkommet samlats kring en helsidesannons som gick till storms mot automobilen.

”Få är de, bland de nya motorförarna, som kommer att färdas samma sträcka igen på hästrygg”, skrev de i copytexten. ”Det blir till slut svårt att upprätthålla ett rikt och varierat ridtursutbud och att planera marknadsföringen.”

Jag gnuggade mig i ögonen, tittade igen, och upptäckte att det i själva verket handlade om 326 svenska småstadsbiografer som, via Dagens Nyheter, riktade sig mot landets riksdagsrepresentanter med en uppmaning: att i lag tillåta filmbolagen (som förstås finansierat annonsen i det fördolda) att skicka hotbrev och casha in utpressningspengar från ett godtyckligt urval vanliga filmintresserade svenskar (eller deras anhöriga eller grannar eller ungarnas kompisar eller andra som haft kända eller okända gäster i sina trådlösa nätverk).

Det informationssamhälle som ersatte den industrialistiska eran håller på att förvanskas till en desinformationsdiktatur, en fyrtiotalistlobbystyrd post-demokrati som helt fräckt återinrättar sitt dödsdömda industrialistparadigm. Det vi just nu upplever, över hela världen, i EU och i Kina och i Sveriges Riksdag och i de japansk-amerikanska ACTA-förhandlingarna, går i praktiken att koka ned till en enda sak: de utmätta 1900-tals-nöjesindustriernas kapitaljuridiska kulturrevolution.

Detta är den krassa bakgrunden till att de svenska landsortsbiograferna låtit sig pratas omkull av Hollywoodlobbyister och undertecknat en nöjesindustriell copytext som vågar ljuga DN-läsarna och de folkvalda rakt upp i ansiktet. När en av de ansvariga, Lars Gillegård på Våra Gårdar, här på Filmnyheterna.se i tisdags försökte motivera aktionen var han plågsamt självmotsägande. Det är ju egentligen helt omöjligt att hävda att man drabbats av just negativa fildelningenseffekter när i själva verket biobesöken inte gått ner alls sedan 1997, trots långt färre antal biostolar i dag, och trots att konkurrensen från hemmabiofenomenet och andra underhållningsgenrer exploderat de senaste åren.

Men inte nog med det. Numera är ju ämnet så genomforskat att man börjat tala om en vetenskaplig konsensus när det gäller sambanden mellan fildelning och biobesök och annan filmkonsumtion – nämligen att omfånget av fildelning står i direkt proportion till omfånget av kultursektor och omsättning, i positiva tal. De flitigaste fildelarna går mest på bio och köper mest dvd-filmer. Energin i filmindustrin har blivit fullständigt självalstrande.

En typisk sådan effekt syns tydligt i den färska SOM-undersökningen, som inte bara visar att svenskarna går på bio lika mycket i dag som för 15 år sedan, utan också att siffrorna peakade under ”Sagan om ringen”-åren – tack vare de tre filmer som är världens överlägset mest fildelade.

All upptänklig statistik och alla tillgängliga studier talar alltså skarpt emot annonsbudskapet, både ur fildelnings- och biobesöksperspektiv. Det vore faktiskt riktigare att konstatera att biograferna är beroende av fildelningen, i så måtto att de rider på global filmtrend vars marknadsföring till stor del bygger på fildelning.

Visst, alla de här små bioägarna är själva vilseledda. Men det är svårt att känna sympatier för dem när man funderar vidare över vad de faktiskt förespråkar: att begränsa filmutbudet och därigenom praktiskt taget tvångssterilisera filmintresset för sina egna kunder, de svenska småstädernas invånare.

Jag har själv vuxit upp med ett hungrigt kulturintresse i en liten håla med en enda biograf som visade film på söndagarna. Att se, säg, Woody Allens senaste kostade mig hela studiebidraget ty då ingick fem timmars båtresa samt uppehälle i Stockholm. Understimulansen var dödlig, men videobutiken kom till min räddning. Bioägarna samlade sig till aktioner då också, men lyckades inte förbjuda videon – vad som i stället hände var att folk slukade mångdubbelt med film, blev mycket mer intresserade av film, började läsa och prata mer om film. Detta var början på det enorma filmintresse som i dag, världen över, manifesteras i rekordsiffror för filmindustrin; rekord i både omsättning och vinstmarginaler.

Och hela denna filmboom snurrar snabbare än någonsin runt jorden, därför att den i varje sekund är insnord i miljarder av gränslösa kommunikationstrådar – folk inte bara fildelar och köper dvd-filmer, man livsstilsshoppar ”film” i allt från kläder till hemteknik, filmjournalistiken har svällt i både kändis- och kritik-ändar, och man bloggar om film, är med i filmrelaterade Facebookgrupper, lär känna varandra via filmintressen.

Därför är småstadsbiograferna rent vettlösa när de föreslår att deras kunder ska knipsa av 99 procent av alla dessa kommunikationstrådar och i stället endast titta på de nya stora världssnackisarna när dessa eventuellt anländer till stans egen biograf eller kommer på dvd ett halvår efter att det globala intresset kulminerat.

Som författaren och bloggaren Daniel Åberg skrev i helgen: ”I sin annons skulle småstadsbiograferna kunna kräva att riksdagen ger dem finansiella möjligheter att visa ny biograffilm, filmer som är aktuella, filmer som det skrivs om i tidningar, på nätet, filmer det pratas om i tv, filmer som människor vill se för att de just nu är nya och aktuella på repertoaren just nu. Det gör de inte. De går ut och kräver att människor som laddar ner ny och aktuell film ska sättas åt.”

Det är oroande för biografbranschen att dess företrädare så fullständigt distanserat sig från sin egen publik – från, exempelvis, alla unga hängivna ”Sex and the City”-fans som vill fildela och nätsnacka om sin favoritfranchise från dag ett, och inte bara inom ett litet glåmigt norrländskt tidsfönster och på stans halvtomma Åhlénsfik ett halvår efter release.

Värdet av piratkopieringen är ingenting mot värdet av fildelningens distributionseffektivitet och word-of-mouth-marknadsföring.

Hotet kan omöjligt bli större än möjligheterna.

Artiklar, krönikor, debattartiklar och andra texter på Filmnyheterna uttrycker inte nödvändigtvis Svenska Filminstitutets åsikter eller policy.

Läs även:
Massivt upprop mot filmpirater

Tillbaka till sidtopp.
Tillbaka till startsidan.